Bryt ihop och kom igen!
Känns som ni behöver en uppdatering mina vänner!
Here goes
Jag mår inte så bra i foten som jag har hoppats, jag har ändå varit borta heeeeeela säsongen, känns sådär. Just att infon av min läkare var att jag skulle vara borta en månad sen skulle jag vara tillbaka... med 50% mer rörlighet i foten. Hur bra låter inte det?!..... lite aldrig på läkare!
Nu 5 månader senare, springer jag fortfarande med smärtor i foten, inte på samma ställe, men vad spelar det för roll, ont gör de!
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gjort under den här tiden. Jag har haft så många som stöttat mig, men ändå har jag varit ensam. Det är ingen som har haft samma problem eller varit med som samma sak eller vet vad jag ska göra... När jag var på Dominikansk, då kunde jag känna mig ensam. Men jag lovar, inget har varit i närheten av detta.
Tyvärr så gör en sån här sak att man tappar suget på det mesta... och de slutade med att jag fick ont i magen i helgen. Då menar jag ont i magen. Så fick jag när jag fick diagnosen "arbetsnarkoman"... jaha... kändes sådär. Krampar och grejjer, det jobbiga är ju att det bara är jag som kan hjälpa mig själv ut situationen...
Viktnedgången gick ju sådär... ibland undrar jag om det är så att vi tjejer ska leva hela livet med att banta... helt sjukt vilken dålig självdiciplin jag har. Usch! Men jag skyller på foten... iallafall den här gången. Det gick ju guld när jag precis opererat mig, för jag skulle bara vara borta en månad, jag hade sån energi. Sen kom bakslag på bakslag. Om ni nångång varit på botten och vänt så vet ni nästan hur de känns... för när jag va där, då grävde ja mig ett hål... så långt ner var jag. Sen klättrade man lite... men föll om inte ännu djupare, jävligt djupt!
Men jag är inte bitter!!!=)
Idag fick jag skratta hur mycket som helst, jag grät... så kul var det. Tyvärr var det en tjej på jobbet som fick offra sin panna och skada sig för att jag skulle bli så glad! Du fick kanske en stjärna på himlen!
Jag är ju skratt.. var tog det vägen? Min identitet är på villovägen.... kom tillbaka!!!
Det känns som det blev mycket känslor på en gång...det är lite så jag är... kontrollfreak med massa känslor! Doesn't that sound great! Jag blir också rädd!!!
Here goes
Jag mår inte så bra i foten som jag har hoppats, jag har ändå varit borta heeeeeela säsongen, känns sådär. Just att infon av min läkare var att jag skulle vara borta en månad sen skulle jag vara tillbaka... med 50% mer rörlighet i foten. Hur bra låter inte det?!..... lite aldrig på läkare!
Nu 5 månader senare, springer jag fortfarande med smärtor i foten, inte på samma ställe, men vad spelar det för roll, ont gör de!
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gjort under den här tiden. Jag har haft så många som stöttat mig, men ändå har jag varit ensam. Det är ingen som har haft samma problem eller varit med som samma sak eller vet vad jag ska göra... När jag var på Dominikansk, då kunde jag känna mig ensam. Men jag lovar, inget har varit i närheten av detta.
Tyvärr så gör en sån här sak att man tappar suget på det mesta... och de slutade med att jag fick ont i magen i helgen. Då menar jag ont i magen. Så fick jag när jag fick diagnosen "arbetsnarkoman"... jaha... kändes sådär. Krampar och grejjer, det jobbiga är ju att det bara är jag som kan hjälpa mig själv ut situationen...
Viktnedgången gick ju sådär... ibland undrar jag om det är så att vi tjejer ska leva hela livet med att banta... helt sjukt vilken dålig självdiciplin jag har. Usch! Men jag skyller på foten... iallafall den här gången. Det gick ju guld när jag precis opererat mig, för jag skulle bara vara borta en månad, jag hade sån energi. Sen kom bakslag på bakslag. Om ni nångång varit på botten och vänt så vet ni nästan hur de känns... för när jag va där, då grävde ja mig ett hål... så långt ner var jag. Sen klättrade man lite... men föll om inte ännu djupare, jävligt djupt!
Men jag är inte bitter!!!=)
Idag fick jag skratta hur mycket som helst, jag grät... så kul var det. Tyvärr var det en tjej på jobbet som fick offra sin panna och skada sig för att jag skulle bli så glad! Du fick kanske en stjärna på himlen!
Jag är ju skratt.. var tog det vägen? Min identitet är på villovägen.... kom tillbaka!!!
Det känns som det blev mycket känslor på en gång...det är lite så jag är... kontrollfreak med massa känslor! Doesn't that sound great! Jag blir också rädd!!!
Kommentarer
Trackback
