Man kan om man vill

En helg med massa händelser, vi förlorade bla en match, typisk! Men jag ska inte skriva massa saker om handbollen för det är inte den här bloggen till för.

I fredags var jag på mitt  första "cambridgemöte". Jag träffade en ladie in red skulle kan kunna säga. Hon hade knallröt hår, så skön är hon! hehe... vi pratade kanske 30 minuter om allt som har med den här kuren att göra, och jag fröken nyfiken hade ju massor att fråga.
Men nu har vi gjort alla frågetecken till utropstecken så nu känner jag mig lugn eller vad jag ska kalla det.
Många säger att man kan bli yr och inte ha någon ork, medans hon säger att många av hennes kunder blir helg galet pigga. Sen vet man ju inte om det har med vad man normalt gör på fritiden. Tränar 6 pass i veckan + match?
Hmmm... men det är viktigt att man följer det som man ska, tex dricka minst 3 liter vatten om dagen.
Hon böjade med att säga, när jag berättade hur mycket jag vägde och hur lång jag var, att enligt BMI tabellen så är jag precis på gränsen till överviktig, och jag har aldrig fått det så rakt i ansiktet av någon som man inte känner.... så ja satt där och tänkte "jaha... okej så du kallar mig tjock eller?!" haha... men jag sa det ju aldrig såklart! Enligt den där tabellen, då ska jag väga 58 kg i tanke på min längd. Men hon trodde lätt att jag kunde gå ner 12 kg innan jul. Men vänta, lite måste jag väl ha kvar... tydligen inte. Så vi får väl se var de barkar.
Hur som helst så ska jag köra en "kombinerad kur", där jag bara byter ut ett eller två mål om dagen mot en drink. Sen på onsdag då börjar allvaret. I tio dagar ska jag köra ren kur. Bara drinkar, sen ska jag kombinera igen för hon vill att jag ska gå på fast föda när jag ska opereras eftersom det tar på kroppen att bli nedsövd och så... sen kan jag börja igen med den rena kuren.
Så är ni beredda, på onsdag sker de!!!

Idag sa in mamma nått jätte kul... förra julen så bad jag henne sticka en halsduk till mig, absolut det skulle hon göra, men grejen är den att den inte hann bli klar så jag fick den idag istället. Toppen sa ja den blev svin fin!! Så sa jag att hon kunde få sticka en till sak om hon ville, och det ville hon jätte gäna för de va ju kul. Så jag frågade om hon kunde sticka ett par lovikavantar till Tobbe, "är det okej om han får dom utan tummar" svarade hon då. HAHAHA jag förstod att det visst inte var så lätt att sticka tum-delen... men det gör inget, det fick bli en mössa istället till mig=) Tycker om min mamma!!!

Nu är det tid för kärlek puss kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0