Att hjälpa
Jag kände att det var dags nu... jag vet att n har fått vänta och längta länge men nu så tog jag arslet ur vagnen så här halv 12 en torsdags natt!!
jag kan jag också.
Åh det är så mycket som har hänt mellan jag skrev sist och nu. Man skulle kunna säga att det har varit en helvändning i mitt lov på sätt och vis. Jag menar första grejen som är hur kul som helst är ju att vi faktiskt gick upp i div 1 i år.
jag kan jag också.
Åh det är så mycket som har hänt mellan jag skrev sist och nu. Man skulle kunna säga att det har varit en helvändning i mitt lov på sätt och vis. Jag menar första grejen som är hur kul som helst är ju att vi faktiskt gick upp i div 1 i år.
DIV 1 BABY!
Det andra som har hänt har väl iofs varit mest personliga saker som jag inte känner för att skriva här. Jag har fått lära mig att folk läser faktiskt det man skriver.... inte alla och inte allt... men många och mycket!
Igår när jag än en gång inte kunde somna så slog jag på tvn. Det var ett debattprogram om det som händer i Rosengård i Malmö. Seriöst.... vet ni vad en politiker tyckte skulle vara en "jätte bra idé". Ja vi ger alla ungdomar utegångsförbud.
HAH, ska man skratta eller gråta? Skönt ändå att det var några ungdomar där som bor där som kunde skaka på huvudet och berätta vad som skulle hända om dom gjorde så... ja då skulle det bli ännu värre!
Eller så har vi närpolisen där som verkligen känner att dom jobbar med att lära känna personerna som bor där och liksom få kontakt. -Ja och hur tycker du att det går? Då hade kanske problemen varit löst om det nu är något som man verkligen försöker jobba med.
Och alla dom ungdomarna, av det här 50 talet personer, som inte har några riktiga föräldrar att komma hem till. Dom som inte har det bra hemma alls, som kanske blir utsatta för både det ena och det andra som har så mycket ångest och stress inom sig att dom är så arga att det här är deras rop på hjälp. Sen säger ja ju såklart inte att det är ett bra sätt. Men det kanske är en bit på vägen för oss att reagera... hur hjälper man barnen??
Nej ibland bir jag trött på sverige faktiskt! Men jag blev ju världsförälder här om dagen... Det borde alla bli...
Over and out folks! Besos a mis amores
Det andra som har hänt har väl iofs varit mest personliga saker som jag inte känner för att skriva här. Jag har fått lära mig att folk läser faktiskt det man skriver.... inte alla och inte allt... men många och mycket!
Igår när jag än en gång inte kunde somna så slog jag på tvn. Det var ett debattprogram om det som händer i Rosengård i Malmö. Seriöst.... vet ni vad en politiker tyckte skulle vara en "jätte bra idé". Ja vi ger alla ungdomar utegångsförbud.
HAH, ska man skratta eller gråta? Skönt ändå att det var några ungdomar där som bor där som kunde skaka på huvudet och berätta vad som skulle hända om dom gjorde så... ja då skulle det bli ännu värre!
Eller så har vi närpolisen där som verkligen känner att dom jobbar med att lära känna personerna som bor där och liksom få kontakt. -Ja och hur tycker du att det går? Då hade kanske problemen varit löst om det nu är något som man verkligen försöker jobba med.
Och alla dom ungdomarna, av det här 50 talet personer, som inte har några riktiga föräldrar att komma hem till. Dom som inte har det bra hemma alls, som kanske blir utsatta för både det ena och det andra som har så mycket ångest och stress inom sig att dom är så arga att det här är deras rop på hjälp. Sen säger ja ju såklart inte att det är ett bra sätt. Men det kanske är en bit på vägen för oss att reagera... hur hjälper man barnen??
Nej ibland bir jag trött på sverige faktiskt! Men jag blev ju världsförälder här om dagen... Det borde alla bli...
Over and out folks! Besos a mis amores
Kommentarer
Postat av: AnnaX
Kors i taket, she's back on the blogg!
Trackback
